Under de senaste åren har det varit rätt mycket prat om att organisationer, speciellt såna som bygger på frivilligt arbete, har fått färre medlemmar. Ungdomsföreningar, röda korset, politiska organisationer, scouter, etc har fått svårare att hitta folk som vill delta och vara aktiva i deras verksamhet. Många som diskuterar frågan anser att det beror på att folk idag är mer själviska, de vill inte göra något gratis. Andra menar att det är de stora organisationerna själva (som t.ex röda korset eller green peace) som inte längre i första hand är intresserade av medlemmar som är aktiva, utan i första hand är intresserad av medlemmar som betalar. Att ha många medlemmar som ska sysselsättas kräver mer jobb från ledningens sida, medan mer pengar ses som mer resurser som kan fördelas till ändamålen av några insatta styrelsemedlemmar. Jag säger inte att det inte ligger något i båda de här påståendena, men när jag läste Epos (Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin & Ann-Sofie Ohlander. Utgiven av Almqvist & Wiksell 2001) här tidigare i våras börja jag fundera på om inte den strörsta orsaken är att internet har tagit över flera av de roller som föreningsverksamheten tidigare spelade. 

I Epos finns ett avsnitt om folkrörelsernas betydelse. Rörelser som nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, med många aktiva medlemmar. I avsnittet står bland annat att "Folkrörelserna var viktiga också genom den sociala gemenskap de erbjöd" och "Folkrörelserna tog hand om dem som ryckts upp med rötterna och flyttat in till städer och tätorter. Folkrörelserna gav människor en ny samhörighet och en ny uppgift". Förutom att kämpa för sin sak blev alltså rörelserna ett sätt för människor att finna likasinnade och en social gemenskap. Två saker som många idag söker på internet. Forum för t.ex. science fiction eller matlagning gör det lätt för människor att komma i kontakt med andra människor med samma intresse. Via politiska forum kan man komma i kontakt med människor med samma åsikter. Kanske internet helt enkelt fyller flera av de funktioner som frivlligorganisationerna tidigare fyllde. De som framför allt var där för sällskapet kanske inte längre har något behov av att delta då de tycker de får sina behov uppfyllda på annat håll. Organisationerna har alltså till en viss del spelat ut sin roll. 

Men missförstå mig rätt nu. Jag anser inte att den här typen av organisationer inte längre behövs. (Och med den här typen av organisationer menar jag allt från nykterhetsrörelsen till politiska partier, till teaterföreningar, till ridklubbar). Jag tror de fortfarande behövs för att driva viktiga frågor, viktig verksamhet och för människor att träffas "IRL". Speciellt för att få människor att träffas utan skärm emellan och speciellt för att få människor att umgås med människor från alla håll och kanter, som de inte själva valt. Via en kollega fick jag höra att en av arbetsgivarnas största klagomål var att de tyckte att dagens unga blivit dåliga på att interagera med folk som inte är i deras egen ålder. Personen spekulerade i att det skulle bero på att ungdomar idag inte längre träffar lika mycket folk i annan ålder än deras egen då de inte är lika aktiva i olika organisationer. (Och inte heller går hem till varandra och leker lika ofta och på så sätt träffar kompisars föräldrar). Så olika typer av organisationer behövs absolut fortfarande. Men de kanske har svårare numera att locka till sig medlemmar då många idag får sitt behov av att diskutera med folk med samma intresse fyllt via internet. Den anledningen att gå med finns inte kvar på samma sätt längre.