Under de senaste åren har det varit rätt mycket prat om att organisationer, speciellt såna som bygger på frivilligt arbete, har fått färre medlemmar. Ungdomsföreningar, röda korset, politiska organisationer, scouter, etc har fått svårare att hitta folk som vill delta och vara aktiva i deras verksamhet. Många som diskuterar frågan anser att det beror på att folk idag är mer själviska, de vill inte göra något gratis. Andra menar att det är de stora organisationerna själva (som t.ex röda korset eller green peace) som inte längre i första hand är intresserade av medlemmar som är aktiva, utan i första hand är intresserad av medlemmar som betalar. Att ha många medlemmar som ska sysselsättas kräver mer jobb från ledningens sida, medan mer pengar ses som mer resurser som kan fördelas till ändamålen av några insatta styrelsemedlemmar. Jag säger inte att det inte ligger något i båda de här påståendena, men när jag läste Epos (Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin & Ann-Sofie Ohlander. Utgiven av Almqvist & Wiksell 2001) här tidigare i våras börja jag fundera på om inte den strörsta orsaken är att internet har tagit över flera av de roller som föreningsverksamheten tidigare spelade. 

I Epos finns ett avsnitt om folkrörelsernas betydelse. Rörelser som nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, med många aktiva medlemmar. I avsnittet står bland annat att "Folkrörelserna var viktiga också genom den sociala gemenskap de erbjöd" och "Folkrörelserna tog hand om dem som ryckts upp med rötterna och flyttat in till städer och tätorter. Folkrörelserna gav människor en ny samhörighet och en ny uppgift". Förutom att kämpa för sin sak blev alltså rörelserna ett sätt för människor att finna likasinnade och en social gemenskap. Två saker som många idag söker på internet. Forum för t.ex. science fiction eller matlagning gör det lätt för människor att komma i kontakt med andra människor med samma intresse. Via politiska forum kan man komma i kontakt med människor med samma åsikter. Kanske internet helt enkelt fyller flera av de funktioner som frivlligorganisationerna tidigare fyllde. De som framför allt var där för sällskapet kanske inte längre har något behov av att delta då de tycker de får sina behov uppfyllda på annat håll. Organisationerna har alltså till en viss del spelat ut sin roll. 

Men missförstå mig rätt nu. Jag anser inte att den här typen av organisationer inte längre behövs. (Och med den här typen av organisationer menar jag allt från nykterhetsrörelsen till politiska partier, till teaterföreningar, till ridklubbar). Jag tror de fortfarande behövs för att driva viktiga frågor, viktig verksamhet och för människor att träffas "IRL". Speciellt för att få människor att träffas utan skärm emellan och speciellt för att få människor att umgås med människor från alla håll och kanter, som de inte själva valt. Via en kollega fick jag höra att en av arbetsgivarnas största klagomål var att de tyckte att dagens unga blivit dåliga på att interagera med folk som inte är i deras egen ålder. Personen spekulerade i att det skulle bero på att ungdomar idag inte längre träffar lika mycket folk i annan ålder än deras egen då de inte är lika aktiva i olika organisationer. (Och inte heller går hem till varandra och leker lika ofta och på så sätt träffar kompisars föräldrar). Så olika typer av organisationer behövs absolut fortfarande. Men de kanske har svårare numera att locka till sig medlemmar då många idag får sitt behov av att diskutera med folk med samma intresse fyllt via internet. Den anledningen att gå med finns inte kvar på samma sätt längre.   

 

E

13 juni 2012 21:25

Tycker man också ser en skillnad i telefonanvändning. Jag hör till de som gärna kommunicerar med samtal, men lite yngre verkar föredra textmeddelanden. Textbaserad kommunikation gör det lättare för folk att engagera sig när de själva tycker det passar. Lite som du skrev... Man sätter sig själv lite mindre på spel.

 

Marie

14 juni 2012 21:48

Jag förstår vad du menar. Jag gillar samtal bättre om det är mycket information, svårt att formulera sig och/eller nån man känner bra. Om man ringer (eller pratar "live") kan man bättre hör tonfall, märka hur den andra reagerar och direkt lägga till information/förklara sig. Men om det är nån jag inte känner bra föredrar jag mail eller mess. Känns tryggare på nåt sätt och man slipper det där läskiga att ringa till nån okänd. Man kan fundera längre på formuleringar och svar. Plus att det blir ett litet skydd. Ett samtal blir mer personligt/intimt. Som du skrev, man sätter sig själv mindre på spel.

Sen håller jag med om det här att få engagera sig när det passar för en själv. Det tror jag folk upplever som en stor fördel med internet framför föreningsverksamhet. Det upplever jag också som en fördel med meddelande och "wall" funktionen på facebook framför t.ex chattfunktionen (fast nu är ju chatt och meddelandena ihopslagna). I alla fall om det inte är någon jag känner bra. Med meddelanden och poster kan jag gå in och kolla så länge eller kort jag har tid. Men om nån halvbekant börjar chatta med mig känner jag mig tvungen att av artighet vara inne längre än jag hade tänkt. Min poäng är alltså du har rätt i att internet, i motsats till föreningsverksamhet, ger en en möjlighet att välja när och hur länge man diskuterar sin hobby medan man i en förening är bunden till t.ex mötestiden och möten som tar ibland kanske längre än man skulle vilja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hoppas verkligen att ingen efter #metoo missat hur vanligt det tyvärr är med sexuella trakasseri mot kvinnor av män. Förhoppningsvis har vi tagit ett steg närmare att utrota dessa, men tyvärr är det nog långt kvar ännu. När vi nu ändå tar tag i s...

Jag läste någon gång ett citat som gick ungefär så här: många blir feminister när de får flickor, men man borde bli feminist när man får pojkar. Jag var feminist innan jag fick barn och jag har fått pojkar och fortsatt vara det. Uppvuxen med mest kvi...

Egentligen är det inte konstigt att en massa me-too-tillfällen händer hela tiden och kvinnojourer behövs för kvinnor som måste få skydd från sina x när man hör på texterna till ”romantiska” låtar eller ser på hur ”kvinnokarlar&rdquo...

Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-s...

Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka ...