Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka vettigt, men att skriva för den breda massan skulle knappast gynna forskningen. Syftet med akademiska artiklar och andra forskningsrapporter är att publicera resultat så att andra forskare inom samma område dels kan kvalitetsgranska den forskning som görs och dels använda resultaten inom sin egen forskning för att göra framsteg inom området. För att kunna beskriva forskningsprocesser och resultat tillräckligt exakt och samtidigt någorlunda kort är det nödvändigt att få använda facktermer. Dessutom är i de flesta fallen innehållen i sig knappast förståeliga eller lockande för den ”vanliga människan”. Åtminstone säger t.ex ”Neutral Vector Bosons and Parton Distributions from Hadronic Fluctuations” eller ”adjunct clause extractions” inte mig så mycket. Bara för att ta två ämnen som förekommer i avhandlingar från Uppsala och Lunds universitet.

Att en artikel behandlar ett smalt område och riktar sig till en smal publik betyder inte att den inte är intressant eller viktig. Det räcker med att en artikel läses av en annan person som jobbar med samma sak för att hen ska kunna få en ny idé som kan hjälpa forskningen framåt och i bästa fall leda till nästa stora genombrott.

Att presentera forskningsresultat som är viktiga för den breda massan på ett sätt så att den ”vanliga människan” förstår dem är vetenskapsjournalistikens uppgift. Det är populärvetenskapliga tidskrifter som Illustrerad vetenskap, statlig media som YLE och SVT och seriösa dagstidningars jobb att följa med vetenskapliga publikationer, välja ut de resultat som kan intressera eller ha direkt nytta för allmänheten och presentera dem på ett förståeligt sätt.

Angående pro gradu avhandlingar så är deras syfte att visa att personen som producerat dem klarar av att på egen hand sätta sig in i ett ämne inom sitt eget område och presentera resultaten på ett sånt sätt så att andra inom området förstår dem. Det är personen som har kunskapen staten betalar för, inte avhandlingen.

 Länk till Anna Ingmans ledare: https://www.nyan.ax/ledare/forskningens-flaskhals-maste-utvidgas/