Alla inlägg under september 2012

Av Marie Lindén - 28 september 2012 13:01

Med risk för att falla platt, bli en fånig wanna-be eller spana på någon nån kanske redan spanat på: jag har en spaning. (För er som inte förstod referensen spaning, så refererar jag till programmet Spanarna på Sveriges radio). Jag tror att mode har ersatt musiken som centrum för populärkultur och identitetsbygge hos unga. Jag tror också modet så småningom kommer att ersättas av dans.  


När jag gick i högstadiet (plus minus något år) var det viktigaste vilken musik man lyssna på. Vilken musik du lyssna på bestämde vem du var. Det visade vilken grupp av människor du tillhörde. Var du hårdrockare, indie eller lyssnade du på main-stream pop? Om du gillade någon musik som ansågs töntig i den grupp du ville identifiera dig med gjorde du bäst i att inte berätta åt någon att du gillade det bandet och bara lyssna på dem i smyg. Om du till exempel ville smälta in med de musikintresserade och intellektuella gjorde du bäst i att inte lyssna på main-stream pop som Britney Spears. Om du inte gillade nåt band som ansågs coola var det bäst att lossas gilla dem. Vilka band som var coolast just då bestämde framför allt den coola musikintresserade killen i klassen i högstadiet. I gymnasiet de som höll på med musik. Först var det Jumper, senare Queen och Judas Priest. 


Musik hade också en större del av tv-programmen. De flesta tv- och radiokanaler hade sin egen topp-lista på typ de 10 hetaste låtarna där tittarna/lyssnarna fick ringa in och rösta. Till exempel Voxpop på SVT. Nu kan jag inte komma på en enda tv-kanal med 30-60 minuters program helt ägnade åt topplistor. Men kanske jag bara inte ser tillräckligt mycket på tv? Jag kan inte heller minnas att jag har hört x3m:s topplista på länge, som förut kom varje morgon. Finns den kvar? Inte ens MTV har mycket musikvideor längre, som Bowling for Soup sjunger i sin låt 1985 ("music still on MTV"). Det som det däremot finns otroligt mycket av är olika moderelaterade program: Top Model, Project Runway, The Rachel Zoe Project, Say Yes to the Dress och otaliga make-over-shower. Bara för att nämna några.


När jag jobba i högstadiet fick jag också känslan av att VILKEN musik man lyssna på inte var lika viktigt för att visa sin identitet som den var för oss. Nog var musik viktigt, nåt man gärna och snabbt satt på i sin telefon och lyssna på. Men jag såg inga bandnamn klottrade på häften eller dylikt, inga bilder på musiker och nästan inga hetsiga diskussioner. (Nån om Justin Bieber, men kanske typ två gånger). Däremot fick jag känslan av att åsikten om olika klädmärken var större än när jag gick i högstadiet. Så det är alltså första delen av min spaning: jag tror att musikens roll inom populärkulturen har minskat och att modets roll har ökat. Samtidigt har ungdomar mer börjat visa sin identitet via vad det sätter på sig istället för vad de lyssnar på.


Frågan är kanske vad det beror på? Handlar det om cykler som med så mycket annat eller är det så att då tillgängligheten på musik ökat har statusen minskat? Förr måste du betala 20 € för en cd-skiva om du ville ha artistens musik, men nu kan vem som helst ladda ner låtarna från nätet eller lyssna via youtube. Det har blivit billigt med musik (så länge du inte går och ser den live) medan inte alla har råd med de dyra märkes byxorna. Därför har kläder blivit mer exklusivt än musik och har därför högre status. Kanske är det en del av det. Men jag tror mer på cykler och jag tror det nästa som cykeln kommer hämta med sig är dans. Jag tycker man redan ett tag har sett tendenserna. Mer och mer dansprogram på tv: Let's Dance, Dance Your Ass Off, America's Best Dance Crew och So You Think You Can Dance. Bara för att nämna några. Och mer och mer dansmusik i main-stream-fåran. Jag upplever det som att den mesta musiken som mina elever lyssnade på var dans-/klubbmusik. Musik där (enligt gamla tant Marie) rytmen är viktigare än melodin. Det som ännu stöder min teori att dansmusik är på uppåt gående är att det finns fler och fler kända DJ:s.


Så andra delen av min spaning är alltså att dansen kommer bli fokus för populärkulturen. Den kommer bli populärare samtidigt som modet kommer minska lite i popularitet. I och med att dansen kommer få mer fokus kommer det också antagligen bli viktigare för unga att kunna dansa bra. För det är coolt att dansa bra. 


Så vad säger ni? Ligger det någonting i min spaning eller är jag helt ute och cyklar? Har musiken tappat i betydelse? Har mode ökat i popularitet? Borde jag anmäla mig till en danskurs om jag vill vara cool om nåt år?


Av Marie Lindén - 20 september 2012 19:23

Några enkla nöjen jag vill att mina barn ska få uppleva (om jag nån gång får barn): 


  • Att en stjärnklar kväll ligga på rygg i snön och titta upp på stjärnorna.
  • Att en sommardag med blå himmel och vita fluffiga måln få ligga på rygg i gräset och titta upp på molnen. Försöka se olika former i molnen ("det där ser ut som en fågel"). Se streck på himmlen från flygplan.
  • Hoppa i vatten pölar med gummistövlar.
  • Gå i vattenbrynet med gummistövlar på sommaren. Känna hur trycket från vattnet trycker ihop stövelskaften. Se hur långt ut man kan gå utan att det rinner över. Gå lite för långt ut så det rinner över.
  • Leka pu-pinnar.
  • Trampa på den första tunna isen på vattenpölar så den knastrar och går sönder.
  • Trampa på röksvamp.
  • Prassla i höstlöv.
  • Göra en islykta genom att på vintern ställa ut en hink med vatten över natten.
  • Odla redisor.
  • Göra en snölykta av snöbollar.
  • Göra snöänglar i årets första snö.
  • Gå på utfärd och ha med varm o'boy i termos. 
  • Sitta inne och dricka varm o'boy med grädde när det är ruskigt väder ute.
  • Bygga en koja av stolar och filtar.
  • Ligga i en koja eller under täcket med en ficklampa och läsa.
  • Baka kanelbullar. 
  • Leka tie-pinnar-på-ett-bräde tillsammans med många andra barn.
  • Leka kurra-gömma. 

Har ni någonting ännu som ni tycker borde vara med på listan?

Av Marie Lindén - 14 september 2012 15:49

Den 31.8.2012 förlovade jag och min sambo oss. På helgen berättade vi för släkten och början på veckan efter ändrade jag min relationsstatus på facebook. Jag hade kanske förväntat mig en del grattis och likes, men jag hade inte förväntat mig hur många som skulle bli så glada. Det har gjort mig jätte rörd och glad. Att något vi har gjort för att vi älskar varandra och för att det gör oss lyckliga har kunnat göra andra glada. Det tycker jag är fantastiskt. Det gör mig alldeles varm inombords och jag tycker det visar människans bästa sida. Dessutom ger det ännu flera dimensioner i lyckan. Jag är inte bara glad för att jag har förlovat mig, jag är också glad över att andra är glada för min skull och att jag kan göra andra glada. Helt tydligt är det sant som man brukar säga att delad glädje är dubbel glädje. Tack alla!

Av Marie Lindén - 8 september 2012 15:47

Efter att ha varit på min första föreläsning i offentlig förvaltning och börjat läsa boken "Demokrati & byråkrati" (Rune Prefors, Peter Ehn, Eva Haldén & Göran Sundström, Studentlitteratur 2003) inser jag att jag har helt andra uppfattningar om tjänstemän och politiker än vad man tydligen borde ha.


Både på föreläsningen och i boken fick jag uppfattningen att det är så att mer inflytande/makt hos politikerna ses som något positivt medan beslut/makt hos tjänstemännen ses som något negativt. Rent teoretiskt ser jag varför. Politikerna är ju de som representerar folket och makt hos dem är makt hos folket. Om de inte tar bra beslut går de att byta ut i nästa val. Beslut tagna av tjänstemän är beslut tagna av anställda som folket inte har valt och som ofta sitter på fasta tjänster. Inte lätta att byta ut alltså. Så det verkar ju vettigt att man vill ha makten hos politikerna. 


Men i min maggrop känns det precis tvärtom. Min magkänsla litar mer på tjänstemännen när det kommer till att ta mitt och verksamhetens bästa i beaktande. Framför allt litar jag mer på tjänstemännen när det kommer till sakkunskap. Jag tror att den som kan verksamheten bäst, har sakkunskapen och som inte är påverkad av partipolitiken och att bli omvald kommer fatta de bästa beslutet. För jag tror att den personen har verksamhetens bästa och inte sitt eget bästa högst på agendan. 


Den sista meningen där kanske avslöjar var i min hållning bottnar. För en tjänsteman med makt som tänker framför allt på sig själv och sina ideal kan ju ta många beslut som inte är till allas bästa och en politiker som lyssnar på sakkunniga och sina väljare kan ju ta mycket bra beslut. Men jag har börjat inse att jag har mer förtroende för tjänstemän en för politiker. Jag har hört storyn om hur bra förslag motarbetats av partier i maktposition bara för att de kommit från oppositionen, så att de inte ska plocka politiska poäng inför nästa val. Hur folk har gett upp med politiken för att de mer handla om spelet än om sakfrågorna. Det har fått mig att få uppfattningen att de finns några få vettiga politiker, men att de flesta är mer intresserade av spelet och makten än av sakfrågorna. Däremot har jag som sagt förtroende för tjänstemännen. Jag tror de allra flesta är ärliga människor som gör sitt jobb så gott de kan och som kan sin sak. Helt säkert är jag påverkad av att ha tjänstemän i släkten, men jag tror att det finns fler som precis som jag inte alltid litar på politikerna. (Vilket ju i sig blir ett problem då det är grunden i en representativ demokrati). Eller är det bara jag? Kommentera gärna: Känner du som boken eller som mig?

Av Marie Lindén - 4 september 2012 07:58

När jag skrev det förra inlägget hade jag planer på att det igen skulle bli ett inlägg per vecka. Men sen kom verkligheten med lärarjobb emot. (Har varit och vikarierat tre veckor). Efter att ha varit på jobbet hela dagen och sen spenderat kvällen med att förbereda lektioner fanns det liksom ingen tid och lust till att skriva blogginlägg. 


Så det var en eftermiddag när jag kom hem efter att ha varit på jobbet halv åtta till halv fyra och INTE behövde förbereda lektioner (tack vare att jag hunnit förbereda två dagar dagen innan då jag inte vikariera något) jag insåg lyxen med att jobba 8-4. Det kändes obeskrivligt lyxigt att komma hem trött och bara få ta det lugnt. Få göra hemma sysslor. Inte behöva samla ny energi för ännu på kvällen försöka vara kreativ och få fram en ny pedagogisk och bra lektion för morgondagen.  


Människor med "normala" arbetstider brukar ofta se avundsjukt på lärarnas sommarlov. Men jag tror inte de inser lyxen de själva har: att övriga dagar på året få komma hem från jobbet och inte behöva jobba något mer för dagen. Att ha hela söndagen ledig och inte behöva förbereda måndagens program. 


För det var också en sak som kändes extremt lyxig. Jag jobbade sista dagen i fredags och att nu i söndags ha en söndag när jag inte behövde tänka på att förbereda lektioner (och förstås inte förbereda dem heller) kändes helt overkligt. Super lyxigt! Det kändes som om jag fått en hel dag till på helgen. 


Så just nu ser jag fram emot att skola om mig till ett kontorsjobb där jag får jobba 8-4. Visst skulle det vara trevligt att få sommarlov, men alla lediga kvällar och söndagar tror jag väger upp det. (Och själva arbetsuppgifterna i sig). Jag hoppas bara att jag kommer ihåg att uppskatta lyxen med att jobba 8-4 och inte börjar ta mina lediga tisdagkvällar för givet. I så fall kanske det skulle vara dags att vikariera. 

Skapa flashcards