Alla inlägg under januari 2014

Av Marie Lindén - 29 januari 2014 13:52

Inför OS i Sotji och ishockey VM i Vitryssland har det diskuterats mycket ifall och hur mycket politik man ska blanda in i idrotten. Bör man bojkotta helt för att visa sitt stöd för mänskliga rättigheter, räcker det med att t.ex att politiker bojkottar invigningsceremonin eller bör man inte alls föra fram protester just då? Jag tänker inte diskutera frågan i sig vidare, för det har så många andra gjort. Men jag vill diskutera ett argument som ofta förs fram (speciellt av sportintresserade). Argumentet är att man inte skall framföra protester eftersom "sport inte är politiskt".


Att påstå att sport på landslagsnivå inte är politiskt tycker jag är idiotiskt eller eventuellt naivt. Speciellt som man samtidigt glatt tar emot statsmedel för att åka på sagda tävlingar. Vad är inte sport på landslagsnivå om inte ett mer modernt sätt att mäta styrka och hävda sig som nation. Förr starta kungen ett krig, nu skickar vi ett gäng i vindtygsjackor för att se vem som kan skida snabbast eller hoppa högst. Ett annat alternativt motiv för att ha ett landslag är det som också är ett av OS ideal (som Fredrik Sonck påpekade i Min morgon i morse): förbrödring mellan folken. Men som Sonck påpekar: det är också politik. Vi sportar och har lite trevligt tillsammans så att vi skapar bra relationer. De bra relationerna kanske sedan ser till att hålla fred eller gör det smidigare när vi ska förhandla och komma överens om koldioxidutsläpp och liknande. 


Och för att gå tillbaka till pengarna: om sport inte är politik, om vi inte skickar dit er för att ni representerar Finland, varför ska vi då ge er pengar? Man kan fortfarande, som jag ser det, motivera att ge pengar till sport på motions-/gräsrotsnivå med motivet att det främjar folkhälsan. Men de argumenten funkar knappast på landslagsnivå. Det gagnar några få individer, de som får hjälp att uppfylla sina drömmar och personliga sportsliga mål. (För de som inte är t.ex i hockeyrinken leder väl hockeymatchen snarast till mer stillasittande, ökat ölintag och kanske nån enstaka hjärtattack vid en spännande straff). Så om sport inte är politik, om idrottarna inte är där och representerar Finland som land utan är där bara för att representera sig själv som idrottare, varför ska skattemedel vara med och betala deras hobby? Kan de inte i så fall få fixa finansieringen privat? Skulle det inte vara bättre att satsa de medlen på t.ex nya skolböcker i nån lågstadieskola med dåliga böcker?


Som jag ser det är enda sättet man kan motivera varför vi ska satsa offentliga medel för att skicka idrottare till t.ex Sotji just att de representerar Finland och att vi som land har något att vinna på att skicka dit dem. Om det sen är för förbrödring eller för att visa musklerna. Och om de representerar Finland måste alla finländare få ha sin åsikt i frågor som: är det rätt att skicka dem? Är det bra för Finland? Skickar det rätt signaler att delta?  Det blir politik. Så som jag ser det är sport på landslagsnivå politik och om det inte var det så skulle man inte heller kunna motivera att finansiera det med skattemedel. Sen kan man ha vilken åsikt som helst om t.ex ifall det är bättre att ta ställning mot homofobi genom att bojkotta eller fara dit och ha trevligt med Potin och hoppas han sen på måndag lyssnar mer på en när man framför sin protest efter man blivit kompisar. Men kom inte ena sekunden och ivra om pengar till elitidrott och nästa sekund och säg att det inte är politik. 

Av Marie Lindén - 16 januari 2014 14:06

Jag tror inte på storslagna nyårslöften som att sluta röka eller liknande (men jag står nog bakom tanken, ambitonen med dem). Däremot så tror jag på små och väldigt konkreta nyårslöften. Att lova något som egentligen går rätt snabbt att utföra, men som man inte vill komma sig för att göra. Det är min mamma som har planterat den här idén i huvudet på mig. Hon brukar just ha såna och på det viset få saker hon skjuter upp gjorda, t.ex ringa och beställa tid till tandläkaren. 


För några år sedan saluförde jag idén för min man och vi har nu de senaste tre åren haft ett gemensamt konkret nyårslöfte. För två år sedan var det att få en trasig golvlampa (som vi tänkte föra iväg från min lägenhet redan då vi flytta ihop men som sen stått nåt år i vår nya) och en läckande vattenkokare bortförda. Det lyckades. I juli. Men det lyckades. Förra året tänkte vi ta oss an ett annat projekt vi haft sen vi flytta in: att skruva loss stången i min hänggarderob, ta bort hyllan och skruva fast den högre, så att mina långklänningar skulle få plats att hänga inne i skåpet. Det var just på väg att genomföras (och skulle ha blivit genomfört) då jag insåg att skåpet är så pass lågt att det inte hjälper fast man tar bort hyllan. Klänning + hängare får ändå inte plats. Projektet genomfördes ju inte pga omöjlighet, men tack vare deadlinen kom vi i alla fall fram till att det är omöjligt och kan stryka det från listan. Årets nyårslöfte är att få vår toalett fixad så att det inte läcker från undersidan av "ryggstödet" då man spolar. Förhoppningsvis klaras det nyårslöftet av snabbt, så vi slipper det problemet. 


Vad är dina tankar om nyårslöften? Hur ställer du dig till nyårslöften? Funkar det? Tror du på praktiska, allmänna? Har du nåt själv?

Skapa flashcards