Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-sanning/min-sanning-sasong-12-alex-schulman?start=auto ) får frågor om bloggen där han var taskig mot kändisar så försvarar han sig med att han trodde han sparkade uppåt. Men det gör väl knappast sakerna han skrev snällare? Mindre spridning och tyngd kanske. Men om jag säger i mitt kök att Bert Karlsson är en gammal gubbstrutt så är det väl inte mycket snällare än nu när jag skriver det på internet? Det är bara något större chans att han och flera människor läser det och att han där igenom blir ledsen av det, men snällhetsgraden är väl den samma?

Men det verkar vara en vitt spridd åsikt att det är ok att vara taskig mot folk om de är privilegierade. Även på områden som inte alls har att göra med deras privilegier. Till exempel verkar man få säga nästan vad som helst om kungafamiljen. Som exempel kan vi ta den här serien om prins Nicolas dop:

https://blogg.ng.se/tramsfrans/2015/10/recap-prins-nicholas-dop?fbclid=IwAR3Pu0esz5Ymhz8rQecjOvJntVsY2KLL2BwxeI-dCvbxVw-Y4_7fZd6A6LQ

där man bl.a gör sig lustig över att flera i kungafamiljen har dyslexi (något som den inte är ensam om utan som verkar vara ett allmänt ok ämne att skoja om). Vilka andra dyslektiker tycker vi det skulle vara ok att skoja om att läser dåligt? Några andra standard skämt genom åren har varit att Leif Pagrosky är kort och Peter Harryson är tjock. Det är väl inte schysstare att reta folk för att de är korta/tjocka bara för att de råkar vara vita män som är framgångsrika inom något område? Tänk om Peter Harryson har super komplex över sin vikt och alltid har drömt om att få rollen som första älskare, men aldrig fått den pga sitt utseende? På det här området så passar han ju inte in i normen.

Jag tror att det har att göra med att vi sett så många under-dog-storys på film att vi automatiskt börjat göra rollbestättningen av de privilegierade som onda och de oprivilegierade som goda och vidare att det är okej att vara ond mot de onda. Men världen är inte så enkel. Man kan vara god och privilegierad, ond och oprivilegierad och man kan vara privilegierad på ett område och utsatt på ett annat. Man kan för övrigt också vara bra inom ett område och en riktig skit inom ett annat. Dessutom: om man är ond med de onda, är man så mycket bättre själv då?

Så jag tycker vi ska lyssna på Ellen DeGeneres och försöka vara snälla mot varandra. Oberoende om den personen vi har att göra med har fler eller färre privilegier än oss själva. Eller som hon pratar om i den här videon: https://youtu.be/lSZtjol7mJA

oberoende om de tycker lika eller olika oss. För jag tror världen blir bättre om vi försöker vara snälla mot varandra.