(För kort version läs andra och sista stycket).

"There are three kinds of lies: lies, damned lies, and statistics." (Mark Twain), "Statistics: the mathematical theory of ignorance" (Morris Kline) och "Statistik är som en bikini, visar det mesta men döljer det viktigaste" (oklart vem) är bara några kända citat om statistik. Citaten speglar en väldigt skeptisk, lite nedsättande attityd till statistik. En attityd som jag tycker är rätt vanlig. Jag tycker man ofta hör folk säga "man kan bevisa allt med statistik". En annan vanlig åsikt om statistik är att det är det gråaste, torraste och tråkigaste som finns. Men jag tycker att statistiken är missförstådd! 

Jag tycker statistik är fantastiskt! Nästan magi! Man samlar in sina fakta för att undersöka sitt ämne: skickar ut formulär, ställer frågor, räknar besökare, samlar in siffror, hur man nu väljer att göra det. Så sitter man sen där med en massa siffror. Siffror som är ofta är oöverskådliga, som inte säger en något, som bara är en röra av nummer och kommatecken på lappar eller i excel-diagram. Så börjar man bearbeta dem med statistik och plötsligt kommer mönster, samband och diagram fram. Siffrorna berättar tillsammans något för oss och vi kan se dem visuellt som linjer och figurer. Eller få dem sammanfattade i medelvärden, typvärden och standardavvikelser. Från att ha varit en grå oförståelig massa blir det plötsligt något relativt lättläst, lättillgängligt.  Den är ett redskap för oss att undersöka världen omkring oss. Att undersöka om det vi misstänker vara ett samband faktiskt kan vara det. Att sammanfatta världen omkring oss. Att hålla koll på vår omgivning. Att se om saker förändrats.

Men visst finns det dålig/otillförlitlig statistik. Som allting som är gjort av en människa beror kvalitén hos produkten på kunskapen och noggrannheten hos den som gjort den. Precis som smaken i en maträtt beror på kockens skicklighet. Dessutom beror kvalitén på slutprodukten av kvalitén på råvaran. Precis som man inte kan laga god mat på dåliga ingredienser, kan man inte få tillförlitlig statistik om man inte har ett bra data-sampel. Men vi säger inte att all mat smakar illa bara för att det finns mat som gör det. Så varför kasta all statistik över bord bara för att det finns dålig? 

Dessutom bär också den som tolkar statistik ett ansvar. Den som läser statistik måste ha hjärnan påkopplad. Man måste förutom att kunna läsa ut fakta ur diagram och karakteristikor också till exempel kunna bedöma rimligheten. För statistik är aldrig exakt, det är alltid fråga om en uppskattning. Den gör inte heller anspråk på att vara exakt. Därför finns det konfidensintervall, som berättar sannolikheten för att de resultat vi fått stämmer överens med verkligheten. Dessutom jämför statistiken bara siffror, det är människor som drar slutsatser. Därför är det den som tolkar statistiken som måste avgöra om det verkligen finns ett samband (till exempel mellan utomhustemperaturen och antalet sålda glassar) eller om det inte finns ett direkt samband utan att korrelationen till exempel beror på att de två fenomenen beror av en tredje variabel (t.ex. kanske både antalet sålda hus och antalet sålda datorer har gått ner de senaste åren, men att antalet sålda datorer minskar inte pga att antalet sålda hus minskar utan de kanske båda minskar pga den ekonomiska krisen). Vi kan alltså inte skylla dåligt tolkade resultat på statistiken, för statistiken är inte en människa som kan göra bedömningar.

För att vi ska kunna bedöma rimligheten på statistiken krävs dock kunskap inom det området som undersöks. För att bedöma kvalitén av undersökning, och därmed tillförlitligheten i resultaten, borde vi ha tillgång till information som till exempel konfidensintervall och sampelstorlek. Enligt anvisningar hur man bör hantera statistik ska dessa också redovisas, just av den här orsaken. Men när statistik presenteras i t.ex tidningar finns det sällan med. Antagligen inte för att den som publicerar statistiken försöker undanhålla information, utan antagligen på grund av att den som publicerar statistiken saknar tillräcklig kunskap om statistik. Och här kommer vi till det som jag tycker är problemet med statistik: att många av de som håller på med statistik saknar tillräcklig kunskap om statistik. Och då syftar jag förstås inte på typ statistikcentralen utan t.ex såna som forskar i andra ämnen en statistik, t.ex psykologi, eller någon som typ sitter på ett kommunkansli och har som en av alla sina uppgifter att sammanställa lite statistik. Dagstidningar som publicerar statistik verkar för det mesta också sakna tillräcklig kunskap om statistik. Bristen på kunskap kan förutom brister i kvalitén leda till omedvetet fusk. Som fusk med statistik räknas bland annat avklippta axlar och användning av felaktigt formade figurer (t.ex. att använda konformade staplar istället för fyrkantiga). Metoder som gör att t.ex en ökning ser större ut än de egentligen är. Visst finns det de som fuskar medvetet. Men jag tror att när Expressen byter ut staplarna i sina diagram över glassförsäljningen till glasstrutar är de inte medvetna om att de samtidigt får ökningen att verka större. Jag tror de tycker det är klatschigt med bilder som relaterar till artikeln. Samtidigt tror jag att de flesta läsare inte är medvetna om att valet av glasstrutar istället för klassiska staplar gör att de uppfattar ökningen som större än vad den egentligen är. Ett annat problem är alltså att många av dem som läser och tolkar statistik inte har tillräckligt med kunskap. Dessutom tror jag att det ibland nästan finns en övertro, eller kanske snarare "överförväntan", på statistik, att det skulle vara hundraprocentiga sanningar det är frågan om. Ifall det är det man väntar sig är det klart man blir besviken och börjar tycka allt är bluff. Men som jag sa, statistiken har aldrig påstått att den är hundraprocentig.  

Men varför är den då så bra om den ändå inte är hundraprocentig? Om det ändå bara är en uppskattning? Enligt mig är det för att det är ett av de bästa redskapen vi har för att undersöka saker. Framför allt för att sammanfatta siffror. Det är lite som Winston Churchill sa om demokratin, det är den sämsta bortsett från alla de andra. Och många av de problemen med statistik som folk påpekar tycker jag dessutom att problemet oftare ligger i att den som utfört undersökning och tolkat resultaten har för lite kunskap om statistik, snarare än att statistik skulle vara någonting dåligt. Så sluta klanka ner på statistik! Du sitter ändå och läser den sen när det är fråga om sportresultat och eurovisionsvinnare. 

Hörde av en kompis som jobbar på Åbo Akademi att finansieringen av universiteten har ändrats så att universiteten inte bara får pengar för klara kandidater, magistrar och doktorer utan också årligen för alla studerande som avlägger minst 50 studiepoäng. (Eller var det 55). Tanken är säkert att det ska sporra universiteten (och studerande?) att få studerande att jobba mer effektivt och bli snabbare färdigt så det kommer ut i arbetslivet. Ett av problemen är dock att den gränsen studerande framför allt siktar på är 45 sp, som krävs för att få studiestöd. Som det är nu vet jag att många på åtminstone matte och fysik snarare siktar på 45 än 60, på grund av att kurserna är krävande och man hellre tar färre kurser för att öka chansen att komma igenom eller få ett bra resultat. Så hur skall då universiteten få studerande att ta fler studiepoäng per år? Jag är rädd för att det kommer vara mycket lockande att sänka kraven på vad som krävs för att komma igenom kurserna. Enligt en bekant till min sambo som jobbar vid akademin hade det redan delvis börjat ske inom hans ämne.

Jag tycker det är är ytterst problematiskt. Speciellt med tanke på att Finland inte har någon chans att konkurrera om arbetsplatser och företag när det kommer till lönekostnader etc. Det som man istället brukar framhäva att vi ska konkurrera med är utbildning, innovation och högteknologi. Saker som alla kräver utbildning på hög nivå. Ju mer expert du är på ditt ämne desto bättre. För att vara nyskapande, komma på nya uppfinningar, o.s.v behöver du grundliga kunskaper i ditt ämne. Kanske i intill liggande ämnen också. För att kunna göra kopplingar ingen gjort förut. För att se möjligheter ingen har sett förut. Då är väl det sista vi skall göra att sänka kraven? 

En annan reform som jag tycker riskerar sänka nivån på finländsk utbildning är bolognaprocessen. Fördelen med bolognaprocessen är ju förstås att vi får ett mer enhetligt system i Europa och att samma titel skall motsvara en viss längds utbildning oberoende av land. Till exempel betyder titeln magister nu olika i Sverige och Finland. En svensk magister (har jag lärt mig) motsvarar ungefär 3,5-4 års studier medan en finsk magister motsvarar det som svenskarna kallar master. Så visst finns det en poäng med bolognaprocessen. Men i Finland som enligt tradition haft rätt långa utbildningar med hög kvalité tycker jag den också bidrar till att sänka kvalitén. Framför allt kravet på att man inte bör avlägga några studiepoäng mer än nödvändigt ställer till problem. Åtminstone inom matematik och fysik, som jag har erfarenhet av. Enligt det nya systemet bör t.ex en fysikstuderande inte avlägga fler studiepoäng i matematik än 60 sp (långt biämne). Men i de studiepoängen ryms inte alla de kurser som skulle vara viktiga/nyttiga för en fysiker att gå om han vill förstå den matematik som krävs för att behärska de uträkningar som krävs i fysiken. Nästan alla fysiker jag känner som börjat studera innan bologna har läst sådana mattekurser som idag inte ryms in. Vissa läser idag en del av de här kurserna frivilligt, men de får skäll från förvaltningshåll för att de överskrider gränsen studiepoäng. Ett annat exempel är lärare i naturvetenskap som bara får plats med två undervisningsämnen i examen och hindras att ta ett tredje (så att de skulle ha matte-fysik-kemi) för att det blir för många studiepoäng. Samtidigt som många skolor efterfrågar lärare som är kompetenta i alla tre ämnen. 

Så vad är viktigast? Att man blir klar snabbt eller att man kommer ut i arbetslivet med gedignad kunskaper i sitt ämne och med kompetanser som arbetslivet söker? Förstås vill man ha båda. Men det är männsikor och inlärning vi pratar om. Jag tror inte man kan effektivisera hela tiden utan att både kvalitén och studenternas hälsa (men det kanske är ett annat blogginlägg) blir lidande. Så man bör alltså fundera: vad är det Finland behöver mest? Vad lönar sig i längden? Kvalité eller snabbt skatt? Det tycker jag riksdagen skall fundera på. 

Nu när våren kommit ser man igen fler tiggare på gatorna. Tiggare verkar störa en del människor OTROLIGT mycket. Så mycket att vissa tycker man borde lagstifta bort dem. Men för en gångs skull håller jag med påven: det är en mänsklig rättighet att få tigga. Jag tycker det är direkt fel (och fult) att lagstifta mot tiggeri på allmänna platser.

Visst kan jag också uppleva det som "störande" ibland när jag ser människor som sitter och tigger i kanten på gatan. Men varför tycker jag det? Jo, för att de ger mig dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag har det så bra och dåligt samvete för att jag inte ger dem pengar/inte ger dem mer pengar. Jag tror det är därför människor i allmänhet blir störda: man får dåligt samvete och man vill inte ha det. Man vill inte bli påmind om att det finns människor som har det dåligt. Man vill leva i sin egen lilla bubbla ifred. För oberoende om man ger dem pengar eller inte, oberoende om man själv har råd att ge pengar eller inte, spräcks ens bubbla för en liten stund och det känns som man borde göra något istället för att bara gå hem till sin varma lägenhet, sätta sig i tv-soffan med en påse chips och se på hockey-vm. Men det är det man gör, men nu kanske inte med lika gott samvete. Det dåliga samvetet kanske inte sitter i. Men åtminstone de där sekunderna man går förbi gör de sig påmint. Får en att må dåligt för en liten stund. Jag antar att det är därför som en del människor vill lagstifta bort tiggarna. För att slippa den känslan.

Men jag tycker inte att det är rätt att stifta bort dåligt samvete. Jag tror att alla människor, eller åtminstone de allra flesta, vill göra rätt för sig. Jag tror alla så långt som möjligt (om inte annat så på grund av stolthet) undviker att behöva tigga. Jag tror att bara då du är i väldig nöd och inte ser någon annan utväg att försörja dig börjar du tigga. Så om du är i den situationen, är det inte väldigt hjärtlöst att köra bort dig bara för att jag skall slippa ha dåligt samvete? Alla människor måste ha rätt att tigga, även om det ger mig dåligt samvete. Även om det får mig att må lite sämre. För jag har det ändå så mycket bättre än dem. Vad ger mig rätten att ta ifrån dem de enda de har för att jag skall må ännu bättre? Ingenting. Det vore fruktansvärt själviskt. Så nej, jag tycker inte att vi ska lagstifta och köra bort tiggare från offentliga platser, även om jag inte tycker om att se dem där.

(Btw, om det är nån som undrar över rubriken är det en anspelan på Tage Danielssons film "Släpp fångarna loss det är vår!"). 

Ett ämne som lätt brukar leda till diskussion är skillnaden mellan män och kvinnor. Är det så att kvinnor är bättre på vissa saker och män på andra? Och om det är så är det en medfödd skillnad eller är det påverkan från omgivningen? Speciellt när man diskuterar matte och naturvetenskap, speciellt i kombination med pedagogik, vill det gärna komma upp. Det finns alltid de som menar att pojkar i allmänhet har lättare för det, att de har naturligt ett större intresse och att de har lättare till abstrakt och logiskt tänkande. 

De som menar att pojkar/män har lättare för matematiskt logiskt tänkande hänvisar gärna till en undersökning som de menar BEVISAR att män har det medfött. Jag har själv sett en dokumentär om nämnda undersökning (tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på den, men den kom på tv för några år sedan). Undersökningen hade låtit män och kvinnor utföra olika uppgifter för att bestämma deras starka och svaga sidor. Dokumentären presterade undersökningen och dess resultat samt lät en grupp män och kvinnor utföra liknande övningar för att se om de fick samma resultat. Resultaten från undersökningen visade bland annat att män som grupp i allmänhet var lite bättre på de förmågor som brukar klassas som matematisk-logiska. Det vill säga till exempel logiskt tänkande och förmåga att uppfatta rymden (tänka tredimensionellt, typ). Men att skillnader mellan individer var mycket större än mellan grupperna män och kvinnor. Det vill säga om du slumpvis tar en man och en kvinna kan du inte säga att mannen är bättre på matte än kvinnan, men om du har en stor grupp med män och en stor grupp med kvinnor finns det antagligen fler som är bra på matte i gruppen med män. Deras testgrupp i programmet uppförde sig någorlunda som undersökningen, men visade (som undersökningen också kom fram till) att skillnaden var större mellan individer. En kvinna var bäst på att gräva med grävmaskin (testade rymduppfattningsförmågan) och en man (som själv hade många barn) var bäst i gruppen på att ta hand om barn.

Visar då det här att män har en medfödd förmåga som gör att de i allmänhet har lättare för logiskt tänkande? Nej. I alla fall tycker inte jag det. Eftersom studien utfördes med vuxna människor, som ju växt upp i ett samhälle med vissa uppfattningar och så vidar, kan vi inte automatiskt tillskriva skillnaden i resultat till medfödda egenskaper. Skillnader i resulatet kan lika bra vara orsakade av skillnader i miljö och uppfostran. En sak som skulle tyda på att det är skillnad i miljö (som t.ex attityder i samhället) och uppfostran är att flera studier utförda i västläder, där det ofta råder uppfattningen att matematisk-logisk förmåga är något manligt, har visat att pojkar i allmänhet har bättre betyg i matematik. Medan en liknande studie utförd i asien (där samma uppfattning inte förekom) inte fann någon skillnad i matematikbeyg mellan pojkar och flickor. 

Dessutom är det troligt att yttre faktorer kan påverka hur bra man presterar i matematik. Bland annat har jag läst om (och själv sett) hur självförtroendet påverkar hur bra man klarar sig i matte. De med dåligt självförtroende ger snabbare upp att försöka förstå och stämplar istället sig själva som dumma. Samtidigt är det också känt att flickor har sämre sjävförtroende. Här har vi en möjlig orsak till att flickor presterar sämre, som inte har att göra med att de skulle vara födda med en hjärna som är sämre på logsikt tänkande.

Men för att komma tillbaka till min huvudpoäng: problemet med att tillskriva egenskaper som manliga eller kvinnliga och hävda att de är medfödda är att vi aldrig kan veta vad som är medfött och vad som är uppväxt. (På samma sätt kan vi förstås inte automatiskt tillskriva allt till uppväxt). För vi kan aldrig skilja på de två. Alltid då vi testar vuxna människor (och också barn) finns båda som en del av oss och båda påverkar oss. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg då man tolkar och läser resultat av undersökningar. Så om resultatet från början visade större skillnader mellan individer än mellan grupperna och vi dessutom inte kan vara säkra på vad de små skillnaderna beror på. Är det inte ganska ointressant att diskutera vad som är manligt och kvinnligt? Och framför allt ganska oproduktivt att sitta och dela in egenskaper i manliga och kvinnliga? Jag tror att det enda vi lyckas med genom att stämpla saker som manligt eller kvinnligt är att göra dem svårtillgängligare för dem som är intresserade av dem men som hamnar i den andra gruppen. Är det inte bättre att hjälpa alla ta fram sina starka sidor? Oberoende om de är könsstereotypiska eller ej.