Då jag var i Vasa hade jag Saunalahti bredband och var mycket nöjd med det. Jag skulle säkert annars gärna använda dem igen, om det inte var för reklamen de började med för några år sedan. Poängen i deras reklamserie var att för den rika (finlandssvenska) familjen Blingström var det inget problem med höga priser, för oss andra finns Saunalahti. (För den som "missat" reklam-serien och vill se vad jag pratar om, så har jag länkat första reklamen längst ner på sidan). Då jag såg reklamen blev jag upprörd över att de valde att göra den rika familjen finlandssvensk och därmed spä på fördomen att alla finlandssvenskar är rika och pappa betalar. Varför inte bara annars ha samma koncept men använda finska förnamn och kalla dem för typ Blinginen? Varför måste man passa på att spä på fördomen? Tydligen var det fler än jag som reagerade, för jag minns att det fanns någon som skrivit på Saunalahtis facebooksida och vars kommentar gillades och delades rätt mycket på facebook då. Efter kritiken valde Saunalahti att inte längre skriva ut eller uttala namnet Blingström, men de fortsatte med samma familj med samma skådespelare i sina reklamer och använde andra symboler som enligt fördomarna är synonymt med finlandssvenskar, som t.ex segelbåtar. Så det var tydligt att det ännu var samma familj och att de antogs vara finlandssvenska. Familjemedlemmarna verkade dessutom för varje reklam bli ännu mer blåsta, rikare och långt borta från vanliga människor. Efter den här reklamserien bojkottar jag Saunalahti. Jag vägrar använda mig av ett bolag som tycker det här är okej. Jag känner mig förolämpad av bilden de sprider av finlandssvenskar och jag tycker det är ett problem att de väljer att spä på den här fördomen.

Jag inser att många (säkert också finlandssvenskar) helt säkert tycker att jag överreagerar. Att det är ett oskyldigt skämt och att jag "inte har nån humor". Jag kan förstå det, men jag tycker att man genom att bara skratta bort det missar en större helhet. Jag vill därför förklara varför jag tycker att det här faktiskt bidrar till verkliga problem i finlandssvenskars vardag.

Att alla/största delen av finlandssvenskar är rika och privilegierade verkar vara en allmänt accepterad "sanning" bland större delen av finsktalande. Så pass att någon faktiskt valt att undersöka detta (tror det var vid Helsingfors universitet och tror att jag läste om avhandlingen i Hufvudstadsbladet, tyvärr var det så många år sedan att jag inte hittar artikeln). Hon som forskade i frågan berättade i intervjun att hon kommit fram till att det inte fanns någon skillnad mellan finsk och svenskspråiga, då det kom till förmögenhet. Båda grupperna var lika rika/fattiga. Enda skillnaden hon hade hittat mellan grupperna var att finlandssvenskarna i allmänhet hade något större socialt kapital än de finskspråkiga, tack vare mer aktivt deltagande i fritidsverksamheter som t.ex körsång. 

Det här "sanningen" (som uppenbarligen inte är sann) blir ett problem i kombination med den uppfattningen (som jag tycker finns i Finland och Sverige) att man ska värna om den lilla människans rättigheter mot de stora och rika pamparna. Vilket i sig inte är en dålig uppfattning, men som ibland tar konstiga uttryck och verkar göra det ok att säga eller göra vad som helst mot en människa om den uppfattas som rik eller privilegierad. För att ta ett exempel: ett återkommande skämt om svenska kungen (som är dyslektiker) är att han inte kan stava/läsa. Jag har aldrig sett någon i svensk media ifrågasätta om det är okej att återkommande reta en dyslektiker för att hen inte kan stava. Men jag kan också tänka mig reaktionerna om någon skulle offentligt förlöjliga en vanlig arbetare med dyslexi för att hen inte kan stava. Det skulle bli insändarstormar. Alla skulle vara överens om att det inte är ok. Förstås kan man argumentera att kungen ska tåla mer för att han är en offentlig, rik person med makt, men i den här situationen är han ändå först och främst en dyslektiker. Vi verkar alltså ha en tendens att bara se på pengarna och privilegierna och sedan välja hur mycket sympati man behöver ha med personen.

Det är den här inställningen i kombination med fördomen att alla finlandssvenskar är rika "pappa-betalar-människor" som jag ser leder till verkliga problem för finlandssvenskar. Det gör att det är svårt att få förståelse för språkfrågorna och de problem som finlandssvenskar får t.ex p.g.a bristande service på svenska. Om man t.ex påpekar brister i vården på svenska är man bara "en rik som vill ha mer" och klagar på "hederliga arbetande finskspråkiga" sjuksköterskor, som nu kanske får svårare att få jobb, bara för att de inte kan svenska. Och om nån svenskspråkig drabbas, så är det ju ändå bara nån sån där rik över-privilegierad. De inser inte att de som framför allt drabbas är personer som 83-åriga Dagny som mjölkat kor hela livet eller 14-åriga Anton vars mamma jobbar i butiken på Iniö och pappa kör färjan. D.v.s "helt vanliga viliga människor". För man kan tänka sig att de rika finlandssvenskar som faktiskt finns inte i samma utsträckning blir drabbade. Dels har deras föräldrar med stor sannolikhet propagerat för vikten av att lära sig finska och sett till att barnen ska lära sig åtminstone lite genom att kanske sätta dem i någon finskspråkig hobbyverksamhet eller skicka dem på finnbete. Dels har de möjlighet, om de inte får den service de vill ha inom t.ex den offentliga sjukvården, att gå privat till någon som kan svenska. 

Bristen på sympati med svenskspråkiga tror jag inte bara ger sig uttryck i att det blir svårare att få förståelse för problem och sakfrågor. Jag tror det också gör det mer okej att vara otrevlig (eller i värsta fall hotfull) mot dem som pratar svenska. Jag, som de flesta andra jag känner, har varit med om att man säger eller frågar nåt helt vanligt eller vänligt på svenska och bara får tillbaka nån otrevlig eller argsint kommentar om att "Suomessa puhumme Suomi". Många som ger en en avhyvling på finska utstrålar dessutom samtidigt nån sorts stolthet. Som att de just skulle sagt åt nå slynglar som skräpat ner att plocka upp efter sig eller som om de är Bamse som stått upp mot Krösus sork. Och jag tror det är så de känner sig. De inser inte att de snarare är Vargen som gett sig på Lilleskutt. 

Bilden av att alla finlandssvenskar är rika och privilegierade är alltså inte bara osann, utan jag anser att den också gör oss till fritt villebråd. Det i sin tur gör att det blir svårare för oss att få våra synpunkter hörda. Jag anser därför att det är en fördom som bör motarbetas och att man aktivt borde jobba på att upplysa finskspråkiga om att finlandssvenskar är precis som vilka andra finländare som helst. Det är definitivt inte en fördom som bör späs på. Inte av finskspråkiga och framför allt inte av finlandssvenskar.

https://www.youtube.com/watch?v=LPxlptUq9Co

 

Hurfmund

14 maj 2016 12:47

Jo, det stör mej också med det här pappabetalandet. Tyvärr tror jag att många av de finlandssvenskar som ses i media inte hjälper till heller. Wahlroos och Stubben t.ex Jag ogillar fördomen att högutbildade ser sej som bättre än de lågutbildade (men tyvärr vet jag att det finns folk som har en sån mentalitet). Den här fördomen leder också till det motsatta - att många "lågutbildade" är sura på "högutbildade". For you internet - jag hoppas, och tror, att de flesta "högutbildade" inser att alla delar av klockverket behövs för att klockan ska ticka.

Råkade på en sån här artikel i något skede:

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277953616301757

Den diskuterar skillnader i dödorsaker mellan finsk- och svensktalande i Finland. (En riktig guldtacka för sociologer måste vi vara när vi har två rätt jämlika folkgrupper i samma land.) Här nämns också sociala kapitalet. Men intressant är också att bland oss finlandssvenskar finns fler [%] riktigt lågt utbildade och fler högutbildade än bland de finska.

Marie Lindén

14 maj 2016 13:57

Jo, du har nog rätt med Walroos och Stubb. Men å andra sidan gäller väl det oberoende av språkgrupp. Skulle gissa att Jorma Ollila syns oftare i medier än Pekka Peruslainen.

Håller också med dig om högutbildade och lågutbildade. Förutom att alla behövs, så behöver man också komma ihåg att utbildning inte betyder det samma som intelligens, utan att utbildning, kunskap, intelligens och visdom är fyra skilda saker. Känner både lågutbildade som är super intelligenta och allmänbildade och sådana som gått på universitet och som bara verkar kunna upprepa fakta utan att själv kunna sätta ihop två och två. (Eller får två och två till fem).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hoppas verkligen att ingen efter #metoo missat hur vanligt det tyvärr är med sexuella trakasseri mot kvinnor av män. Förhoppningsvis har vi tagit ett steg närmare att utrota dessa, men tyvärr är det nog långt kvar ännu. När vi nu ändå tar tag i s...

Jag läste någon gång ett citat som gick ungefär så här: många blir feminister när de får flickor, men man borde bli feminist när man får pojkar. Jag var feminist innan jag fick barn och jag har fått pojkar och fortsatt vara det. Uppvuxen med mest kvi...

Egentligen är det inte konstigt att en massa me-too-tillfällen händer hela tiden och kvinnojourer behövs för kvinnor som måste få skydd från sina x när man hör på texterna till ”romantiska” låtar eller ser på hur ”kvinnokarlar&rdquo...

Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-s...

Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka ...