(För kort version läs första och NÄST sista stycket).

Jag börja fundera: ibland när vi tror att människor ser ner på oss, kan det vara så att vi istället projicerar våra egna mindervärdeskomplex på dem? Att vi lägger åsikter på dem som de inte har, utan som egentligen finns hos oss själva?

Förra våren var jag i Vasa för studier i pedagogik med inriktning ämneslärare. Innan jag for dit fick jag höra av en kompis som studerat till klasslärare där något i stil med: Vi tycker inte om ämneslärarstuderande för dom kommer hit och tycker att de är bättre än alla andra och går omkring som om de ägde stället. Men när jag själv var där uppfattade jag inte alls att det bland ämneslärarna skulle finnas någon chargong att de skulle tycka de var bättre än klasslärarna (eller för den sakens skull någon annan lärargrupp på PF). Kanske någon enstaka individ tyckte de var bättre än andra, men de var sådana som alltid tycker de är bättre än alla andra, också oss andra ämneslärare. Så jag började fundera: om vi inte tycker vi är bättre än dem, varför uppfattar de det på det sättet? Är det något vi gör? Jag leta efter orsaker men tyckte inte jag hitta något. Jag tyckte vi betedde oss helt normalt och att eventuella spänningar snarare fanns mellan olika ämnesgrupper än mellan ämneslärare och klasslärare. Så jag börja fundera om detta snarare var frågan om ett revirtänkande (går runt som man ägde stället) och kanske någon sorts aggressioner eller mindervärdeskomplex mot oss. Kanske historiska skillnader mellan småskollärare och gymnasielärare och löneskillnader mellan grupperna har gjort att det finns ett obefogat mindervärdeskomplex inom gruppen?

En annan grupp jag har hört att går omkring och tycker att är bättre än andra är matematiker. Jag har oftast hört det av folk som enligt sig själva inte är bra på matte. Matematik kopplas ju ofta ihop med intelligens. Kan det vara så att en del av förklaringen är att de själva har mindervärdeskomplex för att de inte är bra på matte, för att de är rädda att de betyder att de är dumma (vilket det förstås inte gör).

Själv tycker jag att humanister går omkring och tycker de är coolare och lite bättre/mer medmänskliga människor än alla andra. Att de går och ser ner på oss naturvetare för att vi är så nördiga/töntiga. Dessutom kan vi ju inte ha några humana värderingar för vi är kalla beräknande människor som bara ser på siffror. Osociala är vi också. Sitter bara i ett rum och räknar/labbar. (För att inte tala om hur mycket bättre än ekonomerna de tycker de är). Men jag börjar misstänka att de här åsikterna mer är mina egna än humanisternas (åtminstone hoppas jag de inte innerst inne tycker så här). De humanister jag känner passar inte in på det, när jag börjar tänka efter (utom kanske en). Kanske det istället är så att det är mina egna mindervärdeskomplex som får mig att tänka så här? På tv matas man hela tiden med bilden av att naturvetare är nördar och uppväxt i en familj med bara humanister har jag alltid uppfattat dem som hjältarna. De humanistiska värderingarna de som står högt och de som slåss för dem som hjältar. De som de intressanta ämnena. De utbildningsprogram som lockar mest just nu är konst/musik/design och typ internationella relationer. Det är de alla coola människor studerar. Men om det är det alla coola människor studerar vad är jag då? Kanske det är här mitt mindervärdeskomplex kommer in. Och som med alla obehagliga känslor är det väl skönare att föra över dem på någon annan? Istället för att hantera känslor som mindervärdeskomplex som antyder att problemet ligger hos mig är det väl trevligare och behändigare att överföra dom på någon annan. Det är inte jag som tycker jag är sämre, det är du som tycker du är bättre. Jag kan överföra mitt tvivel på mig själv till ilska mot dig. Ilska är en så mycket trevligare känsla. Den ger energi. Dessutom blev problemet ditt och jag slipper handskas med det. Det är ju du som borde ta tag i det.

Min poäng eller fråga den här veckan är alltså: Kan det var så att ibland när vi tycker en annan människa/ en annan grupp är bättre än oss är det egentligen våra egna åsikter och komplex som vi omedvetet projicerar på den människan/gruppen? Orsaken att vi gör detta är att slippa handskas med jobbiga känslor som tvivel på oss själva.