Emellanåt blir man ombedd att "beskriva sig själv med tre ord", säga vad ens "positiva egenskaper är" eller säga något man är bra på. Något som de flesta verkar tycka är svårt. Förutom att man skall komma på något som passar kanske man styrs i sitt val av att man funderar på hur de orden man väljer påverkar andra människors uppfattning om en själv. Här i jantelagens Norden vill man inte gärna verka skrytig. (Samtidigt som man förstås vill att andra ska tycka man är en bra människa de gärna skulle vilja lära känna). 

Just det här med att vissa egenskaper räknas som skrytiga har jag funderat på en del och tycker är ganska intressant. Varför är det okej att säga att man är glad men inte att man är intelligent? Varför kan det uppfattas som mindre skrytigt att säga att man är jätte bra på curling än att säga att man är jätte bra på fotboll? Min teori är att ju högre status någonting har, desto skrytigare upplevs det om någon säger att dom är bra på det. Så om en liten kille i en fotbollstokig stad säger att han är bra på fotboll kan de andra små pojkarna uppfatta det som skryt. För det är något av det finaste man kan ha i deras värld. Kanske han upplevs som ett hot? Men om han säger att han är bra på curling kanske ingen riktigt bryr sig, för vem bryr sig om curling? 

På samma sätt tror jag att många uppfattar det som skrytigt att säga att man är intelligent eftersom det traditionellt har varit en mycket eftertraktad egenskap. (Numera tycker jag det mer finns ett kluvet förhållande till intelligens, men det utvecklar jag i nästa blogginlägg). Kanske just den egenskapen dessutom är lite tabubelagd för att folk kanske känner sig lite hotade eller får mindervärdeskomplex runt intelligenta människor. Börjar känna sig dumma eller blir rädda att bli lurade utan att förstå det. Glad kanske är en eftersträvansvärd egenskap, men den är inte hotande hos en annan människa. Tvärtom är det väl mest trevligt att vara i närheten av en glad människa.

Men vad gör man om man tycker man har den eller någon annan väldigt eftertraktad egenskap? Har man en inofficiell, "sann" uppsättning egenskaper för sig själv och en uppsättning mindre eftertraktade egenskaper man berättar för andra när frågan kommer? Det känns ju också fånigt.

Håller ni med om att det finns egenskaper som uppfattas som skrytiga att beskriva sig själv med? Vilka egenskaper tycker ni i så fall det är? Intelligent? Snygg? Andra förslag?

Hjärnan har nu helt tagit semester. Svårt att ta sig tid att sitta ner och fundera och skriva när det händer så mycket spännande saker med bröllop, bebisar, 30-årskalas och en kort liten resa. Återkommer nästa vecka. Glad sommar!

Jag tror man blir lite dummare när det är sommar. Lite mer korkad. Hjärnan tar på nåt vis semester. Lyckligare, men lite dummare. Den tanken slog mig idag när jag var på väg in i mataffären. Jag gick och funderade på hur jag inte hade nån aning om vad jag skulle skriva i blogginlägget och hur jobbigt det kändes att tänka. Hur allt som kräver tankekraft känns nästan oöverkomligt. Men hur jag samtidigt den senaste veckan har känt mig på gott humör. Speciellt sedan solen kommit fram. Sommaren har gjort mig lyckligare men dummare. 

När jag gick runt och handlade och funderade på det här kom jag att tänka på sinnebilden av en bimbo: korkad men snygg och glad. Jag kom också att tänka på uttrycket "det är en hårfin linje mellan geni och galenskap". Så jag börja fundera: ligger det någonting i det? Är korkade allmänt gladare/lyckligare än smarta? Nåt svar har jag inte kommit fram till än i min sommartrötta hjärna. Jag hoppas på att det ska komma till mig medan jag skriver. Eller att nån som läser fortfarande har sin hjärna kvar och kan komma med nåt svar. (Dumma svar tas dock också emot).

Medan jag sitter och skriver det här kommer jag plötsligt ihåg en undersökning jag läst om som kommit fram till att korkade kvinnor i allmänhet har bättre sex och lättare får orgasmer än smarta kvinnor. Orsaken var enligt forskarna att dumma kvinnor lättare kunde fokusera all sin tankeverksamhet till det de höll på med (sex), medan smarta kvinnor ofta (ofrivilligt) tänkte på något annat under sex, vilket gjorde att de inte på samma sätt kunde fokusera på känslan. Så kanske det ligger något i att korkade skulle vara lyckligare. För visst känns det som om man skulle vara lyckligare om man skulle vara bättre på att fokusera på det som är här och nu, istället för att grubbla på andra saker. Och nu syftar jag inte bara på sex, utan allmänt. Om man till exempel skulle klara av att njuta av söndag kväll utan att tänka på måndag morgon.