(För kortversion läs nästförsta och sista stycket).

För några veckor sedan läste jag i Epos (historiebok för gymnasiet skriven av Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin & Ann-Sofie Ohlander och utgiven av Almqvist & Wiksell 2001) om hur grupper av kvinnor i USA under 1800-talet kämpade för att avskaffa slaveriet. Bland annat publicerades den första amerikanska boken mot slaveriet av en kvinna, Lydia Maria Child, 1833. I kampen mot slaveriet började kvinnorna enligt Epos också inse att "de själva saknade saknade politiska rättigheter" och de började också kämpa för kvinnlig rösträtt. År 1867 avskaffades slaveriet i USA och samtidigt fick svarta män rösträtt. Men först 1920 fick kvinnorna rösträtt i USA. Amerikanska kvinnor var alltså med och kämpade för, och fick igenom, rösträtt för svara män långt innan de själva fick rösträtt. Varför lyckades de bättre i kampen för en annan grupps rättigheter än i kampen för de egna? Jag började fundera: Kan det vara så att de lyckades bättre just för att de slogs för en annan grupps rättigheter och inte för sina egna?

Kan en grupp själva förbättra sina villkor eller krävs det stöd också från andra? Är det helt enkelt så att det inte räcker att en grupp själva kämpar för sina rättigheter, utan att det krävs också stöd utifrån för att legitimera frågan? Inte ens fast gruppen är stor verkar det vara enkelt att få igenom förändringar utan stöd utifrån. Till exempel kvinnor och kvinnlig rösträtt. Ett annat exempel är arbetarnas rättigheter. De mest kända förkämparna för dem torde vara Karl Marx och Friedrich Engels. Enligt Epos var Marx son till en advokat och Engels son till en fabriksägare. 

Förstås får en fråga extra mycket skjuts om någon inom den gruppen som har mest makt börjar intressera sig för frågan. (Se t.ex Marx & Engels). Och förstås krävs det i ett demokratiskt samhälle, om gruppen är liten, stöd också från andra grupper för att få majoritet i t.ex riksdagen. Men jag tror att stöd av en annan "svag" eller liten grupp också kan hjälpa frågan genom att höja dess legitimitet, då man visar att det inte bara är den berörda gruppen som tycker det är fel eller att någon måste göras. Att de inte bara är frågan om att den enskilda gruppen vill höja sin ställning utan att det kanske på riktigt finns någon orättvisa eller liknande där. Till exempel att också vita kvinnor i nordstaterna började intressera sig för och slåss för att slaveriet skulle avskaffas.

Frågan är alltså: kan en grupp få igenom förbättringar eller ens få sin fråga tagen på allvar om den inte får stöd av någon annan grupp? Eller krävs det att frågan legitimeras genom att någon annan börjar uppmärksamma den? Är det lättare att slåss för någon annans sak än sin egen?

 

Brita E-L

31 mars 2012 15:17

Hej

Jag tror att du har rätt att det ofta är svårt att jobba för sin egen sak. Är det för att de som för kampen är vana vid att ställa någon annan främst och inte ser till sina egna intressen. När jag sysslat med fackliga förhandlingar har jag upplevt det. Ämnesläraravtalet blev sämst.

Marie Lindén

31 mars 2012 22:06

Jo, säkert kan det vara så att det är lättare att "ta för sig" för någon annans del. För om man förhandlar för sin egen del kanske man inte vill verka girig. Men kan det också vara så att man blir mer tagen på allvar då man framhåller någon annans sak än då man framhåller sin egen?

 

Brita E-L

1 april 2012 12:39

Ja, och kanske det är därför kvinnors löner halkar efter. Kvinnor är uppfostrade att ställa någon annan främst och träda tillbaka och driva andras intressen t.ex tänka på barnen.

Marie Lindén

5 april 2012 12:01

Ja, det kan nog stämma att man som kvinna har lärt sig att det är lite fult att kräva saker åt sig själv.

 

Liffe

2 april 2012 19:08

En svår fråga att besvara. Jag antar att man var emot slaveriet för att man ansåg att slavarna var lika mycket värda som människor. En tanke som var svår att argumentera emot. Märkligt då att man inte tänkte på att kvinnor är lika mycket värda som män.

 

Marcus Korvela

2 april 2012 21:46

Det krävs nog alltid att någon annan stöder ens sak, om man nu inte är väldigt många eller rentav i majoritet. Andra grupper ger ju legitimitet till ens sak om de framhåller något som de själv inte tjänar på. Jag antar att det är enklare att slåss för någon annans sak och jag tror en anledning kan vara att det är en rätt så säker strid. Dvs om man misslyckas med sin kamp har man liksom inget att förlora själv(bortsett från att dina motståndare kanske inte har uppskattat ditt motstånd och hämnas på något sätt).

Marie Lindén

5 april 2012 12:03

Jag tror du har rätt i att det är lättare att slåss för någon annans sak för att det inte (i brist på bättre ord) spelar en lika stor roll för en själv vad utgången blir. Så man vågar vara lite hårdare. Dessutom riskerar man inte att verkar girig då man inte själv vinner på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hoppas verkligen att ingen efter #metoo missat hur vanligt det tyvärr är med sexuella trakasseri mot kvinnor av män. Förhoppningsvis har vi tagit ett steg närmare att utrota dessa, men tyvärr är det nog långt kvar ännu. När vi nu ändå tar tag i s...

Jag läste någon gång ett citat som gick ungefär så här: många blir feminister när de får flickor, men man borde bli feminist när man får pojkar. Jag var feminist innan jag fick barn och jag har fått pojkar och fortsatt vara det. Uppvuxen med mest kvi...

Egentligen är det inte konstigt att en massa me-too-tillfällen händer hela tiden och kvinnojourer behövs för kvinnor som måste få skydd från sina x när man hör på texterna till ”romantiska” låtar eller ser på hur ”kvinnokarlar&rdquo...

Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-s...

Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka ...