Oj, det har gått en hel månad redan! Har länge haft planer på vad jag ska skriva i nästa inlägg, men jag har aldrig riktigt haft tid att sätta mig ner och skriva och nu inser jag plötsligt att det inte blev ett enda litet stackars inlägg i oktober. (Eller, ja, det här han ju just och just). Vart försvann hela oktober? Det var ju inte sååå länge sen jag skrev ett inlägg? Eller? Orsaken att jag har haft bråttom den senaste tiden är att studierna pockat på uppmärksamhet. Av nån anledning går nästan alla kurser jag behöver gå i år på hösten. Med resultatet att jag går 40 studiepoäng nu i höst. 20 förra perioden och 20 den här. 

Det är faktiskt just studier jag tänkt att det här inlägget skulle handla om också. Nu när jag börjat studera på samhällsvetenskapliga fakultetsområdet har jag ohjälpligt börjat fundera över skillnaderna mellan att studera matematik/naturvetenskap och samhällsvetenskap/ekonomi. Den största skillnaden och det jag tycker har varit svårast är skillnaden i studieteknik. Framför allt skillnaden i mängden text och typen av text.

I de flesta mattekurser jag har gått är innehållet rätt koncentrerat när det kommer till sidantal. Kursmaterialet för en 5 sp kanske är ett 50 sidors kompendium. Men det förväntas att du ska kunna varenda tecken på de 50 sidorna. Det finns ingen allmän längre utveckling av ämnet du kan hoppa över och skippa detaljerna för helheten. Detaljerna är viktiga. Om det står i kompendiet behöver du kunna det, annars skulle det inte stå där. Fördelen, har jag insett nu, är att du slipper att själv försöka sålla ut det viktiga i materialet. I fysik har vi haft lite längre texter. I allmänhet en bok (ca 300 sidor) per kurs. Men där har man snarast använt boken som uppslagsverk när man löser uppgifter. När du kommer på någon obekant term eller något du inte förstod på föreläsningen tar man upp boken, läser några sidor som krävs för att du ska klara av att lösa problemet framför dig/förstå ett visst fenomen och sen lägger du tillbaka den. Nästan aldrig har jag läst en fysikbok från pärm till pärm. Föreläsningarna och räkneövningarna är det viktiga. Om du förstått fenomenen därifrån är det inte nödvändigt att läsa boken. Texten är av samma typ som mattetexter. Väldigt fakta-tät. Inte så mycket förklarande utläggningar och resonemang om varför man har valt att ta upp just det här.

I sammhällsvetenskapen å andra sidan finner jag att den stora utmaningen just är att sålla. Mitt i allt ställs jag inför en 10 sp kurs där jag förväntas läsa fyra böcker. Totalt ungefär 900 sidor. (Så 450 sidor för 5sp jämfört med 50 sidor, om man vill jämföra på det sättet). Ganska snabbt inser man att man inte kan ha samma studieteknik. Man kan inte djupläsa det och anteckna minsta lilla fakta på alla sidor. Då tar det hundra år. Istället måste man hitta en lagom nivå mellan skumlösning, sökläsning och djupläsning. Leta upp huvudpoänger och läsa det stycket noggrant. Hoppas att man hittar de huvudpoänger som föreläsaren tycker du ska hitta. Å andra sidan så behöver man (har jag insett nu) inte oroa sig över detaljer. Det står så mycket i de där böckerna som man inte behöver kunna. Jag klara till exempel tenten mycket bra utan att veta exakt hur många kommuner Finland har, vilket år förra kommunreformen var eller exakt vad som står i 4§ i kommunallagen. 

En annan sak som jag tycker är olika i studieteknik mellan ämnesområdena är att jag känner mig mer passiv när jag studerar samhällsvetenskap än då jag studerar naturvetenskap. I samhällsvetenskapen har det framför allt varit frågan om att läsa böcker eller höra på föreläsningar. Att ta in kunskap andra berättar för mig (om det sen är via text eller muntligt). Det känns som om jag inte aktivt själv måste processa faktat (med undantag för nationalekonomi räkneövningar och en uppsats i offentlig förvaltning, men det var bara tre/en på en hel kurs). Från matten och fysiken är jag van med att hela tiden, kontinuerligt under kursens gång själv vara tvungen att processa den nya informationen och begreppen genom räkneövningar. Jag måste varje vecka ta nya teorier, begrepp, definitioner o.s.v och behandla dem. Försöka förstå dem och lägga dem till min begreppsstruktur så att jag kan tillämpa dem på problemet jag har framför mig, ett nytt problem som jag inte sett förut och som inte finns löst i kursmaterialet. Man kanske kan säga att jag i högre grad krävs att jag måste tänka själv och göra själv.  

Jag säger inte att den ena är bättre än den andra eller att den ena är lättare än den andra. Jag säger bara att de har olika utmaningar. För att bli bra på naturvetenskap krävs bl.a känsla för detaljer (man måste förstå skillnaden mellan en och "en och endast en"). Det handlar ofta om att gå rätt noga in på ett rätt smalt område. Att läsa ett kortare material noga. I samhällsvetenskap verkar utmaningen snarare vara att ha ett stort material och försöka plocka ut det väsentliga ur det. Se helheter. 

Att börja läsa samhällsvetenskap har fått mig att inse/påmint mig om att en av orsakerna att jag valde att började studera matematik är att studietekniken passar mig så mycket bättre. Jag har aldrig riktigt lärt mig att skumläsa. Jag tycker det är svårt att plocka ut det väsentliga ur texter. Jag plockar ofta ut för mycket. Jag läser långsamt. Jag tycker det är mycket svårare att komma ihåg saker man ska lära sig utantill (typ finska ord) än saker man ska förstå (om man förstår dem behöver man ju typ inte komma ihåg dem, typ). Dessutom är det lättare för mig att hålla mig koncentrerad då jag själv tvingas vara aktiv. Då jag läser en lång text kommer jag oftare på mig själv med tänka på annat medan ögonen läser. Då jag räknar tvingas min hjärna att koncentrera sig på det jag håller på med. Så för mig personligen ligger svårigheten i de olika ämnena på olika saker. Matten och fysiken kan vara svår för att innehållet är helt nytt. Ofta vet man inte ens vad kursnamnet betyder när man går på första föreläsningen (okej, jag ska gå en kurs i semigrupper, jag vet inte vad en semigrupp är, men jag lär mig väl det på kursen). Det är ju dessutom för det mesta fråga om saker man inte kan se eller som inte alls finns annat än i tankevärlden. Följaktligen har man ju från början ingen intuitiv uppfattning/känsla för ämne eller kan direkt relatera det till saker i sin omgivning. Det krävs att man bygger upp nya strukturer i hjärnan. I samhällsvetenskapen å andra sidan ligger utmaningen för mig i studietekniken. Att navigera mellan alla mängder av fakta och sortera in dem i min hjärna tillsammans med den kunskap man har från tidigare (för om man inte levt i en bubbla har väl alla stött på begrepp som ekonomi och förvaltning tidigare och har någon sorts uppfattning). Att veta när man får tycka och när man ska hänvisa. Att inte drunkna i mängden av sidor. Det är det svåra för mig med samhällsvetenskap att sålla och sortera. 

 

Liselott

15 december 2012 15:46

Kul att läsa.

Angående det här med att man får mycket information men knappt någon lektionstid att processa det - det är något jag verkligen tycker att är så svagt, men det hänger väl ihop med att (bland annat) samhällsvetenskap överlag har så lite undervisning och att man då prioriterar föreläsningar. När jag satt i studentrådet på sociologen i Stockholm tog vi upp mer lektionstid som en av de viktigaste grejerna om de ville höja nivån på undervisningen, men det är en fråga om pengar förstås, och då hade vi ändå ett seminarium i veckan där vi diskuterade veckans föreläsningar. När jag läste språkvetenskap hade vi på vissa kurser inga tillfällen alls att diskutera det vi läste om, endast föreläsningar (och då läste vi rätt provocerande teorier som verkligen skulle behövt tillfälle att sågas).

Liselott

Marie Lindén

16 december 2012 13:24

Jag saknar nog ännu mer än att ha flera föreläsningstillfällen att ha någonsorts uppgifter, typ förklara det här begreppen, så att man tvingas leta upp dem och förklara dem själv så man aktivt processrear det viktigaste och sen typ få rätt svaren helst på en föreläsning men annars uppsatta på typ en hemsida. Så man kan kolla om man verkar förstått det. Att få göra lite mer helt enkelt och inte bara höra och läsa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hoppas verkligen att ingen efter #metoo missat hur vanligt det tyvärr är med sexuella trakasseri mot kvinnor av män. Förhoppningsvis har vi tagit ett steg närmare att utrota dessa, men tyvärr är det nog långt kvar ännu. När vi nu ändå tar tag i s...

Jag läste någon gång ett citat som gick ungefär så här: många blir feminister när de får flickor, men man borde bli feminist när man får pojkar. Jag var feminist innan jag fick barn och jag har fått pojkar och fortsatt vara det. Uppvuxen med mest kvi...

Egentligen är det inte konstigt att en massa me-too-tillfällen händer hela tiden och kvinnojourer behövs för kvinnor som måste få skydd från sina x när man hör på texterna till ”romantiska” låtar eller ser på hur ”kvinnokarlar&rdquo...

Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-s...

Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka ...