Missförstå mig rätt nu: jag menar inte att det är bra att ljuga folk rakt upp i ansiktet. Men en liten vit lögn här och där tycker jag ofta kan vara att föredra framför total ärlighet rakt igenom vid alla tillfällen.

Jag kom bland annat att tänka på det efter att jag för ett par år sedan var bjuden på fest till en bekant. Förutom personen som bjudit in mig kände jag inte riktigt någon på festen. Många namn var bekanta sen förut, som kompisar till bekanta, och jag kanske hade träffat nån som hastigast förut, men det var ingen jag egentligen kände. Så jag försökte prata med folk så gott jag kunde. Men jag kände mig verkligen som nåt som katten släpat in. Folk svarade knappt tillbaka och med tonfall och kroppsspråk visade de tydligt att de inte hade nåt intresse av att prata med mig. De var bara intresserade av att prata med sina kompisar. Alla utom två. De pratade med mig lite om väder och vind, som man nu gör med folk man inte känner. Jag var SÅ tacksam för de här två trevliga människorna.

När jag vid ett senare tillfälle berättade om den här festen för två kompisar och nämnde namnet på de två trevliga så blev de jätte upprörda. Hur kunde jag kalla den ena av de två trevlig? Hon som var så falsk! Hon som alltid pratar så mycket skit bakom folks ryggar! Menade de. Först blev jag ledsen att höra att hon kanske inte var en trevlig typ trots allt. Sen börja jag fundera på att även om inte de gillar henne behöver det ju inte betyda att hon pratar skit om mig. Och framför allt: Även om hon skulle göra det är hon ändå trevlig när jag träffar henne. Ju mer jag funderar desto mer tycker jag den sista punkten är den mest centrala. Hon är en bekant jag inte träffar så ofta. Antag att det skulle vara sant att hon snackar mycket skit bakom ryggen (vilket det inte alls behöver vara). Jag ser fortfarande mycket hellre att hon är trevlig mot mig de få gånger vi träffas och sen kallar mig tönt bakom ryggen, än att hon öppet visar hur töntig hon tycker jag är genom att t.ex ignorera mig eller komma med nedsättande kommentarer.

Vissa kanske här skulle vilja påpeka att de tycker att de andra på festen var otrevliga/oartiga snarare än ärliga. En bra kommentar. Men min poäng var snarare vid henne. Ifall hon betedde sig som om hon tyckte jag var ok och sen sa annat i enrum, var det ju inte riktigt ärligt. Men enligt mig bättre än att öppet visa förakt för någon man just träffat. Dessutom kan man ju argumentera att de andra var ärliga eftersom de antagligen inte ville prata med mig och de visade det. Men den här typen av ärlighet kan lätt bli otrevlig för andra.

 Många verkar använda ärlighet som en ursäkt för att vara otrevliga mot folk och få säga vad som helst. Som att ett "jag är bara ärlig" skulle sudda bort eller förlåta vad som helst. "Guuud, vad du är tjock! Du borde inte ha bikini! Det ser fult ut när du är så där tjock! Vad blir du sur för? Jag är ju bara ÄRLIG!" Typ. Men det finns ju ett alternativ också för den som inte vill ljuga: var tyst. Min farmor brukar alltid säga att har man inget snällt att säga ska man inte säga någonting alls. Och om det är något viktigt men otrevligt som måste säga kan man väl i alla fall försöka linda in det och säga det på ett schysst sätt. Jag tror få blir glada av 100 procentig ärlighet hela tiden. Min mamma brukar säga att ingen gillar sanningssägare (och syftar då på folk som typ påpekar åt andra att de har gått upp i vikt och liknande). 

Nej, jag tycker att fullständig ärlighet är överskattat. Jag tror att små vita lögner om oviktiga saker som om mosters nya gardiner är fina eller inte kan göra livet mycket trevligare. Var ärlighet inte är överskattat är i de stora och viktiga frågorna och tillfällena. Men i de små sakerna som att t.ex vara trevlig mot kunder man inte tycker om, där kan det vara bättre att typ hålla käft och le istället för att visa precis hur man känner. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hoppas verkligen att ingen efter #metoo missat hur vanligt det tyvärr är med sexuella trakasseri mot kvinnor av män. Förhoppningsvis har vi tagit ett steg närmare att utrota dessa, men tyvärr är det nog långt kvar ännu. När vi nu ändå tar tag i s...

Jag läste någon gång ett citat som gick ungefär så här: många blir feminister när de får flickor, men man borde bli feminist när man får pojkar. Jag var feminist innan jag fick barn och jag har fått pojkar och fortsatt vara det. Uppvuxen med mest kvi...

Egentligen är det inte konstigt att en massa me-too-tillfällen händer hela tiden och kvinnojourer behövs för kvinnor som måste få skydd från sina x när man hör på texterna till ”romantiska” låtar eller ser på hur ”kvinnokarlar&rdquo...

Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-s...

Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka ...