Hörde av en kompis som jobbar på Åbo Akademi att finansieringen av universiteten har ändrats så att universiteten inte bara får pengar för klara kandidater, magistrar och doktorer utan också årligen för alla studerande som avlägger minst 50 studiepoäng. (Eller var det 55). Tanken är säkert att det ska sporra universiteten (och studerande?) att få studerande att jobba mer effektivt och bli snabbare färdigt så det kommer ut i arbetslivet. Ett av problemen är dock att den gränsen studerande framför allt siktar på är 45 sp, som krävs för att få studiestöd. Som det är nu vet jag att många på åtminstone matte och fysik snarare siktar på 45 än 60, på grund av att kurserna är krävande och man hellre tar färre kurser för att öka chansen att komma igenom eller få ett bra resultat. Så hur skall då universiteten få studerande att ta fler studiepoäng per år? Jag är rädd för att det kommer vara mycket lockande att sänka kraven på vad som krävs för att komma igenom kurserna. Enligt en bekant till min sambo som jobbar vid akademin hade det redan delvis börjat ske inom hans ämne.

Jag tycker det är är ytterst problematiskt. Speciellt med tanke på att Finland inte har någon chans att konkurrera om arbetsplatser och företag när det kommer till lönekostnader etc. Det som man istället brukar framhäva att vi ska konkurrera med är utbildning, innovation och högteknologi. Saker som alla kräver utbildning på hög nivå. Ju mer expert du är på ditt ämne desto bättre. För att vara nyskapande, komma på nya uppfinningar, o.s.v behöver du grundliga kunskaper i ditt ämne. Kanske i intill liggande ämnen också. För att kunna göra kopplingar ingen gjort förut. För att se möjligheter ingen har sett förut. Då är väl det sista vi skall göra att sänka kraven? 

En annan reform som jag tycker riskerar sänka nivån på finländsk utbildning är bolognaprocessen. Fördelen med bolognaprocessen är ju förstås att vi får ett mer enhetligt system i Europa och att samma titel skall motsvara en viss längds utbildning oberoende av land. Till exempel betyder titeln magister nu olika i Sverige och Finland. En svensk magister (har jag lärt mig) motsvarar ungefär 3,5-4 års studier medan en finsk magister motsvarar det som svenskarna kallar master. Så visst finns det en poäng med bolognaprocessen. Men i Finland som enligt tradition haft rätt långa utbildningar med hög kvalité tycker jag den också bidrar till att sänka kvalitén. Framför allt kravet på att man inte bör avlägga några studiepoäng mer än nödvändigt ställer till problem. Åtminstone inom matematik och fysik, som jag har erfarenhet av. Enligt det nya systemet bör t.ex en fysikstuderande inte avlägga fler studiepoäng i matematik än 60 sp (långt biämne). Men i de studiepoängen ryms inte alla de kurser som skulle vara viktiga/nyttiga för en fysiker att gå om han vill förstå den matematik som krävs för att behärska de uträkningar som krävs i fysiken. Nästan alla fysiker jag känner som börjat studera innan bologna har läst sådana mattekurser som idag inte ryms in. Vissa läser idag en del av de här kurserna frivilligt, men de får skäll från förvaltningshåll för att de överskrider gränsen studiepoäng. Ett annat exempel är lärare i naturvetenskap som bara får plats med två undervisningsämnen i examen och hindras att ta ett tredje (så att de skulle ha matte-fysik-kemi) för att det blir för många studiepoäng. Samtidigt som många skolor efterfrågar lärare som är kompetenta i alla tre ämnen. 

Så vad är viktigast? Att man blir klar snabbt eller att man kommer ut i arbetslivet med gedignad kunskaper i sitt ämne och med kompetanser som arbetslivet söker? Förstås vill man ha båda. Men det är männsikor och inlärning vi pratar om. Jag tror inte man kan effektivisera hela tiden utan att både kvalitén och studenternas hälsa (men det kanske är ett annat blogginlägg) blir lidande. Så man bör alltså fundera: vad är det Finland behöver mest? Vad lönar sig i längden? Kvalité eller snabbt skatt? Det tycker jag riksdagen skall fundera på. 

 

Marcus Korvela

22 maj 2012 18:28

Det nya systemet skulle öka universitets vilja att få folk att bli klara snabbare, men vad är det som skall få studenterna att jobba snabbare? dock tror jag inte att de ändrar nuvarande kurser, smartare att isf skapa nya lätta kurser som skulle ge typ "gratis"-poäng åt studenterna. Nåja hursom över till bologna problemen.
Det verkar som det är lite konstigt hos er på andra sidan vattnet. Åtminstone vid UU så behöver bara hälften av poängen vara i huvudämnet(inklusive slutarbetet). Dvs går man en 5-årig utbildning behöver man endast läsa 150 credits i sitt huvudämne och de resterande 150 credits kan vara i vilket ämne som helst. Så det är nog inte Bologna i sig som är orsaken till problemen med biämnen osv,utan kass implementation av processen.

Marie Lindén

22 maj 2012 20:05

Nå om man skulle införa lättare kurser och fortfarande inte vill att studerande ska ta fler studiepoäng än de obligatoriska 300 så resulterar det väl i samma sak? Mindre kunskap krävs för samma mängd studiepoäng.

Vi har också ett visst antal studiepoäng i huvudämnet (beror på ämne och linje men typ 120-180), plus krav på ett visst antal studiepoäng i biämnet/biämnena och ett antal obligatoriska kurser som är beroende på ämne (engelska, finska, vetenskapligt skrivande, för naturvetare miljövård). Sen finns det ännu lite utrymme för helt fritt valda studier. Problemet som jag beskrev ovan för fysiker och ämneslärare i naturvetenskaper är att alla kurser man skulle vilja ha tillsammans blir värda mer än 300 sp. T.ex om man vill ha lärarbehörighet i matte-fysik-kemi krävs minst 360 sp. Universitetslärarna har inget emot att man tar fler än 300 sp. Men förvaltningen och finska staten vill att man bara läser precis så många sp man behöver och sen tar ut sin examen så att man snabbt kommer ut i arbetslivet och betalar skatt. Om man tar fler sp än de tycker man behöver kan man få arga mail från studieenheten och man får inte med dom i sitt betyg, bara på ett utdrag över kurser man läst. Staten har också i lag begränsat tiden man kan vara inskriven, vilket förstås också begränsar hur mycket kurser man kan läsa eftersom man måste hinna få ut sitt betyg i tid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hoppas verkligen att ingen efter #metoo missat hur vanligt det tyvärr är med sexuella trakasseri mot kvinnor av män. Förhoppningsvis har vi tagit ett steg närmare att utrota dessa, men tyvärr är det nog långt kvar ännu. När vi nu ändå tar tag i s...

Jag läste någon gång ett citat som gick ungefär så här: många blir feminister när de får flickor, men man borde bli feminist när man får pojkar. Jag var feminist innan jag fick barn och jag har fått pojkar och fortsatt vara det. Uppvuxen med mest kvi...

Egentligen är det inte konstigt att en massa me-too-tillfällen händer hela tiden och kvinnojourer behövs för kvinnor som måste få skydd från sina x när man hör på texterna till ”romantiska” låtar eller ser på hur ”kvinnokarlar&rdquo...

Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-s...

Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka ...