(För kortare version läs första och sista stycket).

Jag läste för några dagar sedan en artikel på CNN:s hemsida. Artikeln hade som utgångspunkt Anders Behring Breivik och vad som fått honom att begå de hemska dåden på Utöya och i Oslo. Artikeln hade rubriken "Does the internet breed killers?" och var skriven av Andrew Keen. (För den som är intresserad sätter jag en länk under inlägget). I artikeln beskriver Keen också hur ensam Breivik var. Han skriver: "but the truth is that Breivik is totally alone. No friends, no fellow conspirators, no girlfriend, no loved ones. Even his father hadn't spoken to him for years". Beskrivningen av hur ensam Breivik var fick mig att tänka på ett annat fall. Ett fall i Helsingfors i vintras där en pappa dödade sin fru och sina barn och sedan tände eld på lägenheten. Vi diskuterade efter det i lärarrummet på gymnasiet hur hemskt det var och någon fundera varför sådana här vansinnesdåd verkar öka. Varför ökar den mentala ohälsan? Jag funderade redan då: Har den mentala ohälsan faktiskt ökat eller är det bara så att i och med att vi är mer isolerade nu en förr märker ingen det i tid?

Keens kommentar om Breiviks ensamhet fick mig att åter ta upp den tanken. Är problemet egentligen att i och med att vi kan leva våra liv allt mer ensamma finns det allt färre människor som kan upptäcka våra problem och ge oss hjälp i tid? Man kan bo ganska anonym i ett höghus. Hur många som bor i en större stad och bor i höghus känner sina grannar? Man nickar på sin höjd till dem i trappuppgången. De flesta ärenden, som t.ex bankärenden kan man sköta på internet. Inte ens då behöver man träffa en annan människa. Men om man nästan aldrig träffar några andra människor i verkligheten, spenderar fritiden hemma framför tv:n, datorn eller läser böcker. Då måste det vara mycket lättare att skapa sig sin egen verklighetsuppfattning. Speciellt om det inte finns någon annan där som kan säga emot den. Som kan säga att nej, det där låter knäppt. Ta ner en på jorden igen. Dessutom: att leva så ensam kanske i sig gör att man blir tokig. Människan är ju egentligen ett flokdjur och jag tror inte vi mår bra utan regelbunden mänsklig kontakt. Man kan också tänka sig att problemen som uppstår i en väldigt liten värld ter sig mycket större då du inte har någon att dela dem med. Inte har någon som kan säga: Jaha, du har problem med din fru, men det löser sig nog. Någon som kan säga: jag hjälper dig. 

Ifall det stämmer att typen av vansinnesdåd som det i Helsingfors har blivit vanligare så tror jag inte att det beror på att folk blivit tokigare än förr. Jag tror det beror på att ingen märker att de håller på att bli tokiga. Om man tänker sig fast tidigt 1900-tal tänker man sig ju ofta små samhällen på landet där alla känner alla. By-skvallret går och alla har koll på vad som händer med alla. Gamla gummor som lägger sig i. Som ser att det är inte står riktigt rätt till mellan Nisse och hans fru och kommer över och berättar att "hördu Nisse, kanske det är bäst att du sku göra si å så". Idag skulle det nog anses fult att göra så. Man skall respektera andras privatliv. Privatliv som för övrigt, enligt Epos (Sandberg, Karlsson, Molin & Ohlander, utgiven av Almqvist & Wiksell 2001), är något som uppkommit först uppkommit på 1700-talet. Före det hade allt varit offentligt (även om säkert enskilda personer hade hemligheter). Man åt, sov, arbetade o.s.v tillsammans. Jag menar inte att vi skall gå tillbaka till det. Men frågan är om vi numera respekterar varandras privatliv för mycket? Kanske vi borde lägga oss lite mer i vad andra gör? För om vi gjorde det kanske vi skulle märka att någon mår dåligt eller är ledsen. Kanske vi skulle kunna hjälpa personer som inte själva kan eller förstår att söka hjälp. Kanske att lägga sig i ibland kan vara att bry sig? Så kanske vi borde sluta att automatiskt dömma dem som lägger sig i och istället lägga oss i mer i vad andra gör?

http://edition.cnn.com/2012/04/19/opinion/keen-breivik-internet/index.html?hpt=ieu_mid 

 

Liffe

29 april 2012 09:01

Jag skulle vilja sära på frågeställningarna, vansinnesdåden och ensamheten.
Mikko Niskanen har i en film, 8 skott som dödar, beskrvit hur en trängd och desperat veteran skjuter poliser. Filmen har verklighetsbakgrund. Vansinnesdåd är alltså inte en ny företeelse och verkar att ha att göra med att folk är trängda och desperata och också förebilder eller kultur. Där kan nog utbudet av våldsfilmer ha betydelse.
Ensamheten i dagens uppstressade samhälle är ett stort problem. I det agrara samhället kanske problemet var att allt stod still. Nu är det mera ett problem att nästan ingenting är beständigt. Vi måste helt enkelt skaffa oss nya värderingar. Det är inte karriären, pengarna, framgången och upplevelserna som är det viktiga. Det viktig är människorna.
Liffe

Marie Lindén

2 maj 2012 15:59

Absolut skall man inte sätta ett likhetstecken mellan ensamhet och vansinnesdåd. Det är inte det jag menar. Men jag tror ensamhet är ett växande problem och att ensamhet i vissa fall han leda till depression och psykisk ohälsa. MEN jag tror inte ensamheten gör människor till mördare. Men kanske människor med sådana problem (och andra problem) går längre oupptäckta i ett samhälle med väldigt mycket ensamhet?

 

Brita

1 maj 2012 19:54

Jag tror inte att det behöver vara bättre i närsamhället. Det var en kvinna som blev skjuten i sydösterbotten för en månad sedan av sin granne. Alla visste att han var lite konstig, men ingen trodde han skulle skjuta sin granne för att hon inte besvarade hans kärlek. Han var 80 hon 40!

Men visst är ensamhet en risk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hoppas verkligen att ingen efter #metoo missat hur vanligt det tyvärr är med sexuella trakasseri mot kvinnor av män. Förhoppningsvis har vi tagit ett steg närmare att utrota dessa, men tyvärr är det nog långt kvar ännu. När vi nu ändå tar tag i s...

Jag läste någon gång ett citat som gick ungefär så här: många blir feminister när de får flickor, men man borde bli feminist när man får pojkar. Jag var feminist innan jag fick barn och jag har fått pojkar och fortsatt vara det. Uppvuxen med mest kvi...

Egentligen är det inte konstigt att en massa me-too-tillfällen händer hela tiden och kvinnojourer behövs för kvinnor som måste få skydd från sina x när man hör på texterna till ”romantiska” låtar eller ser på hur ”kvinnokarlar&rdquo...

Ibland verkar det som att folk tycker det är fritt fram att vara taskiga mot någon bara för att de är lyckade eller tillhör en privilegierad grupp. Till exempel då Alex Shulman i ”Min sanning” ( https://www.svtplay.se/video/23592046/min-s...

Anna Ingman skriver i sin ledare i Nya Åland måndagen den 8 juli att forskningsrapporter bör skrivas så att den ”vanliga människan” ska förstå innehållet och locka till läsning så att den når en bred publik. Resonemanget kan kanske verka ...